OrganiseratKaos

Idag stod jag ute och vattnade blommorna i kvällssolen medan himlen fortfarande var nästan helt klar.

Och det slog mig hur lugnande sådana små saker kan vara.

Inte för att livet plötsligt blir perfekt bara för att man står med en vattenkanna i handen, jord på skorna och blöta jeans. Men för att hjärnan får fokusera på något enkelt för en stund.

Lite vatten här.
Rätta till en blomma där.
Se något växa sakta, trots att världen ibland känns kaotisk.

Jag tror det är därför jag tycker om sådana här små stunder så mycket.

För mitt i allt stressigt, tungt och rörigt finns det ändå något fint i att ta hand om något levande. Att plantera blommor och hoppas att de ska trivas känns nästan som en liten påminnelse om att man själv också får växa i sin egen takt.

Och ärligt talat?
Det gör inget att allt inte ser perfekt ut.

Poolen bakom ser ut som början på en dokumentär om bortglömda platser, jag blev blöt om skorna och lyckades säkert vattna mig själv lika mycket som blommorna.

Men ändå känns det fint.

Lite organiserat kaos ute i trädgården också, helt enkelt.