OrganiseratKaos

Jag lyckades på något sätt förvandla en helt vanlig biokväll till en mindre katastroffilm på ungefär fyra minuter.

Först räknade jag fel på tiden och fick stressa till biografen som om mitt liv hängde på det.

När jag väl kom fram var jag så stressad att jag hade ut en skål med popcorn i skåpet. Så jag ställde tillbaka den och tog en annan istället.

Sen skulle jag stänga dörren… och glömde att skåpet har hjul.

Så jag råkade skicka iväg hela skåpet någon decimeter som om jag deltog i någon märklig OS-gren för stressade människor.

Och som final sprang jag in i biosalongen exakt när allt blev kolsvart, vilket gjorde att jag såg absolut ingentinh. Jag gick bokstavligen på ren tro och hopp.

Men vet ni vad? Jag är här nu.

Pulsen är fortfarande ungefär 180, jag har säkert tappat bort hälften av min mentala stabilitet längs vägen och jag luktar förmodligen stress och popcorn.

Men jag hann.

Och det känns faktiskt ganska imponerande ändå.

För jag äter inte ens popcorn…