Idag stod hundvård på schemat.

Det börjar närma sig utställning, vilket betyder att Bingo plötsligt går från att vara en helt vanlig hund till att bli en fyrbent modell med egen skönhetsrutin.

Så fram åkte borstarna.

Det är alltid lite fascinerande hur mycket päls en hund kan ha. Man tycker att man borstat klart, och ändå lyckas man få loss en mindre hund till.

Bingo däremot verkade inte särskilt bekymrad över projektet. Han stod där och tog det hela med ro medan jag borstade, kammade och försökte få honom så fin som möjligt.

Inför en utställning handlar det förstås om mer än bara utseendet. Det är också ett sätt att spendera tid tillsammans. Att gå igenom pälsen, reda ut tovor och se till att allt ser bra ut inför helgen.

Och om jag ska vara ärlig tycker jag att det är ganska mysigt.

Det är något särskilt med förberedelserna innan en utställning. Förväntningarna. Pirret. Planeringen. Allt från att packa väskan till att se till att hunden är ren, borstad och redo.

Sedan spelar det egentligen ingen roll vilken placering man får.

För när jag står där med borsten i handen och tittar på Bingo tänker jag samma sak varje gång:

Han är finast ändå.

Rosetter är bara en bonus. ❤️