Idag blev en sådan där dag som innehöll lite av allt.

På förmiddagen var det dags för mitt sista besök hos psykologen. Det känns lite märkligt att skriva det. Samtidigt som det är ett avslut känns det också som början på något nytt. Oavsett vad framtiden bär med sig är jag glad över att jag tog steget att söka hjälp när jag behövde det.

Livet blir inte automatiskt enkelt bara för att samtalen tar slut, men ibland kan det vara skönt att stanna upp och inse hur långt man faktiskt kommit.

Efter besöket väntade ett helt annat projekt.

Hundgården.

När man planerar sådana här saker är det lätt att tänka på slutresultatet. Det man inte alltid tänker på är hur många stenplattor som ska flyttas innan man kommer dit.

Så dagens träningspass bestod av att bära stenplattor.

Många stenplattor.

Det kändes i både armar och rygg ganska snabbt, men samtidigt är det något tillfredsställande med att se högen minska och veta att man kommer ett steg närmare att få allt färdigt.

Och precis när dagens arbete började kännas som tyngst kom regnet.

Inte ett sådant där regn som förstör planer och gör en på dåligt humör.

Utan ett riktigt härligt sommarregn.

Luften blev svalare, doften av regn mot varm mark spred sig och allt kändes plötsligt lite lugnare. Jag har alltid tyckt om sommarregn. Det finns något rogivande i ljudet av dropparna mot marken när naturen får en välbehövlig paus från värmen.

Så när jag summerar dagen innehöll den både avslut och nya projekt.

Ett sista psykologbesök.

Ett antal tunga stenplattor.

Och ett sommarregn som fick världen att sakta ner en stund.

Inte en dålig dag ändå.