Idag var det dags för det där besöket som dyker upp en gång om året.

Tandhygienisten.

Det spelar ingen roll att jag går dit regelbundet och att jag egentligen vet att det brukar gå bra. Det finns ändå alltid en liten nervositet innan man sätter sig i väntrummet.

Kanske är det ljuden.

Kanske är det lukten.

Eller kanske är det bara tanken på att någon ska granska varenda liten tand och sedan ställa frågor som:

”Använder du tandtråd?”

En fråga som alltid känns som ett litet förhör.

Själva besöket gick dock snabbt. Några bilder, lite undersökning och de vanliga råden om att fortsätta ta hand om tänderna.

Sedan var det klart.

Det är märkligt hur mycket energi man kan lägga på att fundera över något som bara tar en kort stund när det väl händer.


Och även om tandläkarbesök aldrig kommer att bli något jag längtar efter så är det ändå en ganska bra känsla att gå därifrån och veta att allt ser bra ut.

Och det känns helt okej.