I en värld där mycket handlar om att passa in tror jag att det är viktigt att ibland stanna upp och fundera på vem man faktiskt är.

Den här bilden känns väldigt mycket som jag.

Inte perfekt. Inte uppställd för att imponera på någon. Bara jag, en sommardag, med min virkade hatt, mina glasögon och kläder som jag trivs i.

Jag har alltid tyckt att det finns något fint i att våga vara sig själv. Att inte följa varje trend eller försöka vara som alla andra. Livet blir så mycket lättare när man slutar jaga någon annans version av perfektion.

Jag är en person som tycker om lugna stunder i trädgården, långa hundpromenader, små äventyr, fotografering och att upptäcka nya platser. Jag trivs lika bra med jord under naglarna som med en kamera i handen eller en kopp kaffe i solen.

Samtidigt är jag också en person som haft sina motgångar. Jag vet hur det känns när livet inte riktigt blir som man tänkt sig. När energin inte räcker till, när psykisk ohälsa tar plats och när vardagen känns tyngre än den borde.

Men jag tror att alla de erfarenheterna också har format mig till den jag är idag.

Kanske är det därför namnet Organiserat Kaos passar så bra.

För livet är sällan perfekt organiserat. Det består av både skratt och tårar, framgångar och motgångar, hundutställningar och tvätthögar, stora drömmar och små vardagsögonblick.

Och någonstans mitt i allt det där finns jag.

Precis som på bilden.

Helt enkelt bara jag. ❤️